Vi minns Ingrid med värme som en mycket god granne och fin människa. Annalisa minns många trevliga, spontana kaffestunder tillsammans när de yngsta barnen var små och stunder sittande i vårsolen utanför garagedörrarna på baksidan av huset. De delade mycket av stort och smått under dessa år och sprang upp och ner i trappan mellan lägenheterna.
Ett särskilt starkt och vackert minne är det av en jättefin utflykt som vi gjorde med Ingrid, Christer och Lillan en vacker vårvinterdag i gnistrande snö. Vi promenerade över isen med en rissla med ved och proviant och hittade ett fint ställe där vi grillade korv och fikade.
Vi minns också Ingrid från alla de tillfällen vi träffades även efter att familjen flyttade från Karesuando.
Tack Ingrid, vila i frid
Annalisa, Maria och Robert
Älskade, älskade Ingrid,! Världens finaste svärmor och den underbaraste farmorn någonsin! ❤️ Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och jag kommer alltid att vårda minnena av alla de härliga stunder vi har delat genom livets gång! ❤️ Jag saknar dig så oerhört mycket! ❤️❤️❤️
Tack för alla glada minnen! Vi minns den fina gästfriheten varje gång vi stannade till i Kalix på vår resa upp mot Nedre Soppero eller hem mot Märsta. Vila i frid & hälsa alla de andra ❤️ Märta & döttrarna
Vils i frid
Hoppas du träffade Einar på andra sidan.
Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken, Ett namn som skyddar dig nu när du går. Din ensamhet har stränder in mot ljuset. Var inte rädd i sanden finns det spår.
Han älskar dej, han väntar dig ikväll, En kväll när du förstår hans hemlöshet. Och hur han längtar efter dina steg: Från evighet har han stämt möte här.
Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn, Du ser den inte nu, men färdas dit. En dag ska du bekänna högt hans namn, Hans kärleks frid som ingenting begär.
Du är på väg. En dag blir natten vit. En dag och stjärnor växer ur hans famn. Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn, du ser den inte nu, men färdas dit.