Mikael Knut Olov Hjelte

Saknar dig pappa

Alla Hjärtans Dag Saknar ditt varma hjärta, saknar.....

Saknar dig så fruktansvärt mycket pappa / pappas flicka

En sista hälsning

Till min käre, store lillebror! Ja, visst gör det ont... I nästan 60 år har du funnits i mitt liv. Du var en viktig del i mitt livspussel, en pusselbit som nu alltid kommer att fattas mig. Vi har vuxit upp i samma hem med mamma Eva och pappa Henning, och har burit med oss många varma minnen från tiden i hemmet. Vi har haft vattkoppor, mässling och röda hund tillsammans, vi har suttit med morgongröten vid samma köksbord, hängt i Tv-soffan, frossat i den alltid välfyllda godisskålarna, lekt i snön, badat i Bersgärda, plockat bär, gjort campingutflykter med Duetten, skrattat, bråkat...ja, minnena är många, och livet i Töre på 60-talet var gott. Jag minns dig som Kung Grävmaskinist i din sandlåda, med syskonen Sikström och Arne och Tage med i leken. Jag minns era hockeymatcher, där Lahti-grabbarna gick in för att klå Mosebackarna, och visst ser jag än 6-åringen som kör Duetten fram och tillbaka på garageuppfarten hemma på Fredriksvägen.. Du var en pigg och glad pojke, och buset var aldrig långt borta i kompisars sällskap. Jag ser dig, 15 år, den varma sommar när en skogsbilväg skulle brytas i Mörkheden. Jag som ”pinnflicka”, och du som van traktorförare. Du valde att gå i pappa Hennings fotspår,och grävmaskiner, traktorer och vägbyggen blev din nisch i livet. Vi har delat sorg och glädje tillsammans. Far gick bort alldeles för tidigt, och omsorgen om mor har vi delat under åren som gått. Jag har fått följa din lyckliga tid med dina kära Anita,och har fått se den stora glädje som David och Maria har skänkt dig, och den kärlek de alltid visat sin pappa. Jag glömmer aldrig sockerbitarna som placerades i köksfönstret de år ditt arbete gjorde dig till veckopendlade, en bit för varje dag du skulle vara hemifrån. När veckorna gick mot sitt slut var sockerbitarna borta,och deras kära pappa var hemma igen. Jag vet,Mikael, att du levt ett gott och lyckligt liv. Du har varit full av kraft och livslust, och hade en längtan efter ett långt liv med Anita, barn och barnbarn vid din sida. Nu blev det inte så, och din sista tid blev svår. Det gjorde ont att se dig lida. Nu är din smärta över, och jag tackar dig, käre lillebror, för att jag fått vara din storasyster. Du finns alltid i mitt hjärta och i mina tankar! Karin