Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.
Bo Setterlind
Till minne av Astrid har en gåva skänkts till Bondersbyns hembygdsförening
En sista hälsning
Det kom en stilla vind och smekte ömt din trötta kind.
Liksom ett ljus som blåstes ut, din levnadsdag har nått sitt slut.
En gåva till Bondersbyns Hembygdsförening
Hanna & Peter Åström med familj2020-10-20Bröstcancerförbundet
När dina steg har tystnat finns ändå ekot kvar.
När dina ögon slocknat vi alla minnen har.
Varje gång jag tar en mandelkubb ska ja tänka på dig farmor.
Livet är oändligt vi ses igen.