Per-Olof Henriksson

Vår pappa Per-Olof Henriksson somnade in lugnt och stilla lördag den 9 januari på Kalix lasarett. Han fyllde 85 år i december. Närmast sörjande är fru Greta, barn och barnbarn. Per-Olof föddes i norrbottniska Lappträsk, Haparanda kommun, på hemstället Korpijärvi. Där drev föräldrarna John och Alvina ett jord- och skogsbruk. Syskonskaran var 13 stycken och som barn var skola och att hjälpa till hemma på gården huvudsysslorna. Därefter väntade yrkesskola och pappa lärde sig till målare. Sedan blev det militärtjänstgöring i Luleå. Efter det fick han jobb direkt och flyttade upp till Kiruna tillsammans med mamma. Det blev ett par år som målare innan han avancerade till verkmästare i samma bransch. Det jobbade han som ända fram till pensionen. Efter några år i Kiruna gick flyttlasset till Umeå. Han var en mycket uppskattad och omtyckt arbetsledare. Pappa var en inbiten jägare. Vi har haft många jakthundar i familjen genom alla åren och pappade älskade att komma ut i skogen och jaga. Älgjakten var helig och missades aldrig. Han tillhörde Kukkola jaktlag där Korpijärvi ingår. Ändå var det nog harjakten som pappa gillade allra mest. Att invänta spårsnön, släppa hunden och sitta på ryggsäcken och höra hardrevet var jaktens absoluta höjdpunkt. Korpijärvi var en central punkt under hela livet. Ett underbart ställe med egen sjö som ligger helt avskiljt, två kilometer från landsvägen. Där tillbringades alla somrar och där trivdes pappa allra bäst. Vi barn har också varit där alla somrar tillsammans med övrig släkt och vänner. Korpijärvi har blivit lite som en samlingspunkt för hela släkten. Särskilt minns vi släktträffen år 2000 då pappas alla syskon med familjer kom och hälsade på. Vilken härlig fest det var! Som pensionärer tillbringade mamma och pappa allt mer tid där, ofta från april till oktober. Tillsammans med brorsan Ingvar och hans Solveig som också har Korpijärvi som sitt sommarställe. För tio år sedan gick flyttlasset från Umeå till Kalix. Huset på Rödäng var lite för stort, men framförallt blev det närmare till Korpijärvi. Rådande tider gjorde att det var besöksförbud, men mamma satt vid pappas sida och höll hans hand när han somnade in. Ett fint avslut. Pappas pigga blick, roliga kommentarer och hans varma hjärta kommer att saknas enormt under lång tid framöver. Familjen