Marianne Stenberg Lindvall

En dikt till minne av min älskade mormor. Vila i frid Marianne En krispig kall dag med dalande flingor, fyra barn som leker i snön. Den första trotsar mot den andra, den fjärde som alltid håller koll på den tredje. Nyhuggen ved och färsk älgfärs Vinterskorna på rad och vantar på golvet. En sprakande brasa medans den kalla vintern tinar till blomstrande vår. En promenad genom stan, en glass på en bänk bland grodparkens syrener. Varje själ var någon bekant, en kollega, ett skolbarn eller en kär vän. En stor lycklig familj, när fyra egna barn nu blev nio kära barnbarn, var och en fylld av kärlek. Ty det var kärlek som bar oss genom tider som var svåra och händelser som var obegripliga och förlust vi inte kunde förstå. Ty det var gemenskapen som höll oss trygga en axel att luta sig mot, och en hand att hålla hårt när vi behövde det som mest. Så låt solen skina in och låt snön dala en krispig vinterdag och håll om varandra när det känns tungt. Ett hjärta som känns tungt är ett hjärta som känt kärlek

Vila i frid fina omtänksamma Marianne.️

Att våga gråta Att våga le Att visa värme Att våga ge lite av sin inre själ Omtanke, ömhet, Att vilja någon annan väl Kärlek, hoppet Att med sin tanke göra någon glad Är för mig livet Allt blir som doften efter vårregn en solig dag

Älskade Moster Marianne Ett kärt Farväl Vila i frid.

Beklagar sorgen️ ️