Två ögon slutna
Två händer knäppta i stilla frid.
Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång.
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.
Med fyllda segel
i solnedgången
Min farkost glider till
fjärran land
Där väntar vilan,
där tonar sången
Där somnar vågen vid
vänlig strand
Störst av allt är Kärleken
Saknar dig så
Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm
En droppe som faller i tidernas ström
Den skimrar i regnbågens färg en minut
brister och faller och drömmen är slut
(Nils Ferlin)
Sov så gott Ulrika
Kerstin o Staffan m familj
Fem fingrar ska skydda dig
Ett är månen
Ett är solen
Ett är polstjärnan bak molnen
Ett är hopp och ett är tro
Handens fem fingrar Vaggar dig till ro
Det är tid för en lång resa,
en färd till ett annat land,
ett land som finns i vårt inre,
osynligt och utan band.
Där är ljuset ett sätt att leva,
ett smycke är mörkret där,
och det största berget man har att bestiga
är att lämna sin egen värld.
Det är tid för en lång resa
– för ett möte med han som är.
Sov du lilla videung
Än så är det vinter
Än så sova björk och ljung
Ros och hyacinter
Än så är det långt till vår
Innan rönn i blomma står
Sov du lilla vide
Än så är det vinter
Älskade barnbarn sov så gott.
Vila i frid.
I ljust minne bevarad.
En sista hälsning
Bernt och Inger med familj
Älskade Ulle
Varmt var Ditt Hjärta
Och glatt var Ditt sinne.
I våra hjärtan är Du för alltid med oss.
Sov så Gott